AVANTI!
I Marco Simoncelli's bok "Vivo di ROMA - undici storie di passione giallorossa" handlar ett av kapitlen om skådespelaren/författaren Marco Presta och hans relation till Roma.
Det har underrubriken Chi non vuole soffrire sceglie la Juve o il Milan.
Den som inte vill lida väljer Juve eller Milan.
Presta var en av nästan 70 000 åskådare på plats på Stadio Olimpico den 30 maj 1984 när Roma för första och enda gången spelade final i Coppa dei Campioni.
Motståndet var brittiskt,Liverpool, medan Roma's tränare samt domaren var svenska,Nils Liedholm respektive Erik Fredriksson. Liverpool tog ledningen genom Neal i 13e minuten men till hemmafansens jubel kvitterade Pruzzo för Roma strax före halvtid.
1-1 ledde så småningom till ett straffavgörande där bortalaget inledde med att missa första.
Di Bartolomei nätade för Roma - sen började mardrömmen.
Liverpool satte alla sina resterande straffar medan Conti & Graziano bommade.
Och så var allt över.
Nattsvart.
Riktigt lika dramatiskt var det inte såklart på Stadio Atleti Azzurri d'Italia i söndags - men förtvivlan var förmodligen ungefär den samma hos alla tifosi giallorossi nu som då.
Smärta kan och bör ju enligt de flesta inte jämföras.
I stundens hetta skär den genom hjärtat.Och det gör ont.Riktigt förbannat ont.
Enligt Simoncelli hörs den fortfarande i Presta's röst när han pratar om den där dagen.
Det har gått 27 år sedan dess.
På söndag har det gått 7 dagar sedan förlusten i Bergamo.
Det är inte särskilt lång tid,och er core ömmar fortfarande rejält.Fotbollen är dock lika obarmhärtig som den är underbar,redan klockan 15.00 börjar det,som så många gånger förr, om igen - lidandet.Men förhoppningsvis pågår det bara i en halvlek eller två.
För när Grazie Roma ljuder på Olimpico och i tifosi höjer halsdukarna mot skyn,då är all smärta och allt lidande som bortblåst.
Då är hela världen gulröd.
Och det är det enda som spelar någon roll.
Därför cari romanisti svedesi så tycker jag vi sätter la testa in alto - huvudet högt - och utbrister ett stort fett AVANTI! Framåt!
Lidande & kärlek.
Det är så det är - det är så det ska vara.
Semo romanisti - inte juventini eller milanisti - och vi älskar världens vackraste lag.
Sempre & comunque
5 dagar till il Derby della Capitale.
/Sandra Rydh
Det har underrubriken Chi non vuole soffrire sceglie la Juve o il Milan.
Den som inte vill lida väljer Juve eller Milan.
Presta var en av nästan 70 000 åskådare på plats på Stadio Olimpico den 30 maj 1984 när Roma för första och enda gången spelade final i Coppa dei Campioni.
Motståndet var brittiskt,Liverpool, medan Roma's tränare samt domaren var svenska,Nils Liedholm respektive Erik Fredriksson. Liverpool tog ledningen genom Neal i 13e minuten men till hemmafansens jubel kvitterade Pruzzo för Roma strax före halvtid.
1-1 ledde så småningom till ett straffavgörande där bortalaget inledde med att missa första.
Di Bartolomei nätade för Roma - sen började mardrömmen.
Liverpool satte alla sina resterande straffar medan Conti & Graziano bommade.
Och så var allt över.
Nattsvart.
Riktigt lika dramatiskt var det inte såklart på Stadio Atleti Azzurri d'Italia i söndags - men förtvivlan var förmodligen ungefär den samma hos alla tifosi giallorossi nu som då.
Smärta kan och bör ju enligt de flesta inte jämföras.
I stundens hetta skär den genom hjärtat.Och det gör ont.Riktigt förbannat ont.
Enligt Simoncelli hörs den fortfarande i Presta's röst när han pratar om den där dagen.
Det har gått 27 år sedan dess.
På söndag har det gått 7 dagar sedan förlusten i Bergamo.
Det är inte särskilt lång tid,och er core ömmar fortfarande rejält.Fotbollen är dock lika obarmhärtig som den är underbar,redan klockan 15.00 börjar det,som så många gånger förr, om igen - lidandet.Men förhoppningsvis pågår det bara i en halvlek eller två.
För när Grazie Roma ljuder på Olimpico och i tifosi höjer halsdukarna mot skyn,då är all smärta och allt lidande som bortblåst.
Då är hela världen gulröd.
Och det är det enda som spelar någon roll.
Därför cari romanisti svedesi så tycker jag vi sätter la testa in alto - huvudet högt - och utbrister ett stort fett AVANTI! Framåt!
Lidande & kärlek.
Det är så det är - det är så det ska vara.
Semo romanisti - inte juventini eller milanisti - och vi älskar världens vackraste lag.
Sempre & comunque
5 dagar till il Derby della Capitale.
/Sandra Rydh
Kommentarer
Postat av: Erik
Grande Sandra!
Postat av: Anders Thorsson
Grandissima Sanra!
Postat av: Anders Thorsson
Visst, grandissima Sandra, har Du rätt i det Du skriver.......utom då Du skriver att Roma spelade finalen för första och .....sista vill jag förändra till senaste...!
Postat av: Erik Carenholm
Anders: Jag förstår hur du tänker! Men jag misstänker att Sandra resonerar som så att gamla Mästarcupen/Coppa dei Campioni som det då hette, deltar vi aldrig i igen. Champions League däremot.. ja, då kallar jag det helst också senare!
Postat av: Sandra
Du misstänker alldeles rätt Erik,dock kompromissar jag caro Anders och ändrar till "enda" =)
Trackback
