ROMA CLUB SVEZIA

Jag hade inte tänkt skriva särskilt mycket om matcherna i den här bloggen, utan jag tycker rent generellt att det är roligare att skriva om en misslyckad värvning från 90-talet, en tränare från 60-talet eller en klassisk match från 80-talet. Dessutom är jag en rätt urusel taktiker.
Men.
Idag måste man helt enkelt bara få ventilera.

Att förlora är en oundviklig del av fotboll. Så länge det inte är mot Lazio eller att vi blir utklassade, så kan jag acceptera att Roma förlorar om det är för att motståndarna är bättre, eller för att vi släpper in mål vi inte hade kunnat undvika. Vad jag däremot inte kan acceptera är att vi förlorar på ett sätt vi redan har förlorat på sex gånger den här säsongen.
Vad jag inte kan acceptera är att varenda supporter som sitter framför TV:n ser problemen, men att de inte åtgärdas på plan.
Vad jag inte kan acceptera är att spelare med hundratals matcher i bagaget, som blir betalda miljoner för att de tillhör världseliten inom världens mest utövade sport, inte har vett nog att inte upprepa samma misstag för sjuttioelfte gången under säsongen.

Vid första målet så har Ribeiro hittat den där enormt stora ytan bakom Romas kantspelare. Det är nästan tio meter till närmaste spelare när han tar emot bollen. I skottögonblicket så kommer förvisso Simplicio bakifrån, men Rosi har två meter fram till Ribeiro som har vandrat in i planen utan att bli attackerad. Med all tid i världen att avlossa kanonen blir Stekelenburg chanslös. Snyggt mål, ja, men skottet ska aldrig få komma i det läget.
Cagliaris andra mål är egentligen en chansboll. Men Romas försvar är utspritt, och Cossu får ta ner bollen och vända upp, hela tiden oattackerad av Romas mittbackar. Ingen går upp i ryggen på honom. Gago är någonstans i ingenmansland. Återigen ser Cossu en yta bakom Rosi som försöker jobba hem, chippar snyggt fram den och ensam mot målvakten kan Pinilla lyfta in den.
Vid tredje målet tappar Gago bollen på mittplan. Återigen finns det enorma ytor bakom Romas ytterbackar så fort Cagliari kan vända spelet. Och det är ju inte konstigt då deras utgångspositioner är vansinnigt långt upp i planen. Den här gånge går bollen ut på José Angels vänsterkant där det bara är att vandra rakt fram och dundra in den.
Fjärde målet är inte mycket att säga om. Ibarbo vänder bort Juan alldeles för enkelt, och kan slå in den till Ekdal som Kjaer av någon outgrundlig anledning står tre meter ifrån i målområdet. 4-2 och ridå.

Och då har jag inte ens pratat om de misslyckade offsidefällorna.

---

Så vad försöker jag säga? Ja, Luis Enrique försöker att få Roma att spela en ny sorts fotboll. Ja, han har erkänt och är medveten om att det finns risker med systemet. Ja, det här är tänkt att vara en mellansäsong och vi får acceptera att det inte fungerar hundraprocentigt. Ja, vi försöker spela in ett stort antal nya spelare. Och visst, det går inte att helt förebygga individuella misstag, och man får acceptera att det på vissa positioner tyvärr finns undermåligt spelarmaterial.
Men innan spelarna behärskar det nya systemet helt och hållet så måste man kunna anpassa spelet något beroende på vilken motståndare man möter. Om man leder med 2-1 och vi redan har släppt in ett mål tack vare ytterbackarnas positionsspel – säg åt dem att börja fem meter längre bak i nästa anfall. Om mittbackarna ser osäkra ut, och om Cossu får för fria tyglar mellan Romas mittbackar och mittfält, dra ner Gago ytterligare i en De Rossi-roll praktiskt taget i höjd med backlinjen. Det är inte så att det saknades kreativitet framåt. Även utan toklöpningar och dribblingar från kanterna hade vi Lamela, Totti, Borini och Pjanic längre upp i banan, samt en Simplicio som ryktades vara på planen.

---

Att det här blir en mellansäsong kan jag leva med. Jag hade faktiskt väntat mig det. Men vad jag inte kan leva med är att Lazio just nu är åtta poäng före Roma i tabellen. Innan jag flyttade till Rom avskydde jag Juventus mer än våra lokalrivaler. Efter att ha bott i en stad där man kan ta på rivaliteten så ändrades det totalt.
För mig är det här en godkänd säsong om vi fortsätter spela medelmåttigt, men slår Lazio 4:e mars och går om dem.

Facci sognare, ragazzi!

/Erik Carenholm