Fino alla fine.
Igår var vi inte många på matchträffen. Det var bara en bråkdel av de mer än fyrtio som var på plats mot Milan som kom igår. En grå söndagskväll i april, mot ett motstånd vi alla kände på oss skulle bli övermäktigt, var inte tillräckligt för att locka man ur huse.
De gjorde nog rätt i att stanna hemma.
Men på plats fanns fyra italienare, två gifta par, i 60årsåldern. Det har blivit mer norm än ovanlighet att någon italienare hör av sig inför matchträffar. Romare som har hittat information om oss på nätet och desperat vill hitta någon plats att se Roma på under semestern, eller i sin nya hemstad om de har flyttat hit för jobb eller studier.
Pratglada, trevliga och fulla av beundran för Stockholm ville de fyra prata om allt från lokaltrafik till Bergonzi & calciopoli, framförallt innan men även under matchen. För själva matchen fanns inte mycket att säga om. När jag efter straffen utbrast på italienska att Juve ”enbart kan råna matcher”, så rättade mig en av herrarna: ”Köpa. Det är skillnad på att köpa och att råna”. Om det har jag inte mycket att säga, förutom att Bergonzi borde hålla sig långt borta från Rom. Gärna för all framtid. Men straffen och utvisningen blev snarare ett alibi och en ursäkt än något som förändrade matchbilden radikalt. Vi hade förlorat oavsett om vi varit tio eller tolv spelare igår. Det var helt enkelt klasskillnad.
I halvtid ville de ta reda på hur de skulle ta sig hem till hotellet. Jag frågade om de ville gå nu direkt. Absolut inte, sa de, romare stannar alltid ”fino alla fine”. Och så är det ju. Man stannar ”ända till slutet”. I 80 meningslösa minuter satt man kvar och led, och vi var flera stycken som var nära att beställa in en whisky för att dämpa sorgerna. Hade det inte varit en söndagskväll…
Efter matchen beklagade jag mig över vilken deprimerande kväll det varit. Den andre italienaren, full av visdomsord som italienare ofta är och älskar att vara med deras poetiska språk, sa: ”Ja, det är såhär att följa Roma. Men vi har något de inte har. Heder.”
Det, och gemenskap i lidandet.
---
Någon som inte har hedern intakt är Lamela. Utan att säga att jag inte själv hade reagerat likadant på Lichtsteiners provokationer så är det inte acceptabelt att spotta på en annan människa. Inte blir det bättre av att han nu riskerar fyra matchers avstängning. Sabatini hade följande att säga efteråt:
”Jag har inte sett bilderna, men jag hörde något i omklädningsrummet. Jag skulle vilja säga att Lichtsteiner skulle kunna undvika gesten. Spottloskan såg jag inte och jag låtsas inte om att inte ha sett det. Om det hänt så är vi de första att straffa honom. Han kommer att straffas inte för att vi vill vara domare utan för att vi vill få ungdomarna att växa upp och mogna.”
---
För övrigt var det sorgligt att se Tottis och Del Pieros förmodligen sista möte… och båda som bänknötare. Men Er Capitanos uttryck sa allt. På många sätt påminde hans stenansikte om några av de ansikten jag såg bland vännerna igårkväll.
En lidande supporter även han.
