Il ritorno del pagliaccio
Det har varit tyst från min sida, alltför tyst.
Inför och under derbyhelgen blev det otroligt mycket jobb (som jag självömkande beskrev i ett tidigare inlägg), och när jag kom hem behövde jag ett litet RCS-break. Sedan inträffade både det ena och det andra som har förlängt tystnaden, men nu är det dags att dra igång igen. Jag kan ju inte låta Sandra ta över helt och hållet på egen hand, inte sant?
---
Romatillvaron har på sista tiden varit smått deprimerande, som vi alla vet. Förnedringen i Lecce skickade mig mellan ett tillstånd av självmordsbenäget whiskeydrickande, apati och frustrerad ’låt huvuden rulla’-ilska. Men efter ett tag lugnar man ner sig, ställer bort whiskeyn och börjar fundera istället. Någon som har alldeles för mycket tid att fundera är vår mister, Luis Enrique, som efter Lecce fick frågan:
Hur gör man för att komma ur den här situationen?
Ta de europeiska tränarna som har vunnit och fråga dem hur många år det tog att vinna. Vet du hur många år det tog Barcelona att vinna? (Journalisten svarar ”4-5”). Och Ferguson? (“8-10”, blir svaret). Vill ni att jag ska begå harakiri?* Det gör jag inte. Jag måste vinna.
Enrique kommer inte att gå, i alla fall inte säsongens slut. Det kommer inte DiBenedetto, Sabatini, Baldini & Co. heller. Satsningen fortsätter vare sig vi vill eller inte, så det är bara att hänga med. Och i sak har vår mister rätt – det tar tid att bygga ett vinnande lag. Problemet är bara att inte ser ens en tillstymmelse till anpassning eller lösning på de uppenbara problem som vi alla ser. Efter förlusten på bortaplan mot Cagliari i februari så skrev jag på den här bloggen att vi alla ser problemen. Vi ser dem fortfarande, och de är inte åtgärdade. Vill man tala om harakiri så är det bara att nämna Luis Enriques oförändrade försvarstaktik på bortaplan…
Den alltid så briljante Malena Johansson försökte liva upp mig igårkväll på Twitter. Hon skrev att hon i början av säsongen tittade runt ”i La Stampas arkiv om vad som skrevs om Liedholms och Violas Roma i början”. Parallellerna mellan Luis Enriques förstasäsong och Liedholms dito, kanske den störste tränare Roma har haft, är många.
1979 tog Dino Viola över Roma som president. 1979-80 blev även nytillsatte Nils Liedholms första säsong i Roma. Och kritiken lät inte vänta på sig – Roma kom sexa, vann bara var tredje match (10 av 30), Inter tog hem titeln och Roma fick utstå en hel del kritik. Jag snor ohämmat från Malenas arkivgrävande och citerar Romaförsvararen Santarinis ord:
”Vi fortsätter att släppa in mål på samma sätt. Uppenbarligen beträder vi inte planen med den nödvändiga koncentrationen”.
Ny ägare. Ny tränare. Nytt spelsystem. Sjätteplats. Tredje flest insläppta mål i serien. Ett försvar som släpper in mål på samma sätt varje vecka. En inplanerad USA-turné under nästkommande sommar.
Någon som känner igen sig?
Jag vet inte om det finns någon poäng med den här parallellen. Men om du känner att du behöver livas upp, precis som jag behöver med jämna mellanrum just – kom ihåg vad som hände till nästa år. Inför den halvt misslyckade säsongen 1979/80 så hade Roma och Liedholm hämtat hem ynglingen Bruno Conti som varit på lån i Genoa. Man hade även värvat den unge mittfältaren Carlo Ancelotti från Parma och rutinerade Turone till mittförsvaret.
Till nästa säsong kom även en viss Falcão till Roma. Man kom tvåa bakom Juventus som tog sin 19:e ligatitel, och var enbart ett felaktigt bortdömt mål av Turone ifrån att ta hem titeln.
För att följa parallellen hela vägen – kan vi räkna med en USA-turné, ett drömförvärv och en rejäl utmaning mot ett fuskande Juventus till nästa säsong? Liedholms Roma blev det framgångsrikaste någonsin, och nådde som bekant allt från Europacupfinal till serieseger.
--
Först väntar Udinese på hemmaplan ikväll. Biljettförsäljningen har gått rekordtrögt, knappa 10,000 biljetter har sålts förutom säsongskorten. Förlusten i Lecce har satt sina spår hos de annars så trogna romarna.
Vår moderorganisation AIRC, som till varje match har 90 gratisbiljetter till de från Roma Clubs som tar med sig sina banderoller till arenan, fick inte ens slut på alla de 90. Därför fick den ende medlemmen från RCS som är på plats en gratisbiljett till Tribuna Tevere. Han lär inte ha svårt att hitta sittplats.
/Erik Carenholm
* Harakiri är ett traditionellt sätt att begå självmord i Japan för att behålla sin heder.
